La campaña de la ITF contra las banderas de conveniencia da un gran paso adelante al establecer un nuevo estándar para los derechos y las condiciones laborales de la gente de mar a nivel internacional.
La Política de Marrakech, aprobada hoy en la Conferencia Conjunta de las Secciones de Gente de Mar y Portuaria de la Federación Internacional de los Trabajadores del Transporte (ITF), constituye el marco por el que se regirá la labor de campaña de la ITF en materia de banderas de conveniencia (BDC).
Esta política es el resultado de cinco años de trabajo por parte de representantes sindicales de las afiliadas marítimas de la ITF, durante los cuales han examinado, planificado y desarrollado una nueva estrategia que responde a la cambiante realidad a la que se enfrenta la gente de mar desde 2010 —año en que se aprobó su antecesora, la Política de la Ciudad de México, en el 42.º Congreso de la ITF, celebrado en dicha ciudad—.
La Política de Marrakech establece las condiciones mínimas que la ITF y sus sindicatos afiliados aceptarán en los buques mercantes BDC e incorpora el nuevo reconocimiento de la importancia crítica de las cadenas mundiales de suministro, que se puso de manifiesto a raíz de la pandemia de COVID-19, así como del papel central del sector marítimo en la lucha contra el cambio climático mediante una transición justa.
La Política de Marrakech será a partir de ahora la base para la negociación de los convenios colectivos aceptables para la ITF, los cuales establecen los salarios y las condiciones de trabajo de las tripulaciones de los buques BDC, independientemente de su nacionalidad.
David Heindel, presidente de la Sección de Gente de Mar y copresidente del Comité de Prácticas Aceptables de la ITF, afirmó: “En el transporte marítimo se presta mucha atención a la necesidad de sostenibilidad, algo que celebramos con entusiasmo. Pero el sector jamás podrá ser realmente sostenible si no se respetan los derechos laborales de la gente de mar, sin quienes no podrían funcionar ni el transporte marítimo ni el comercio mundial.
“Como venimos haciendo desde hace tantos años, la ITF continuará luchando por un futuro mejor para la gente de mar en los buques BDC, y no descansaremos hasta lograrlo. Me enorgullece que la nueva Política de Marrakech establezca el marco para esta labor crucial”.
De manera decisiva, la política destaca también la importancia de la cooperación y la solidaridad entre el personal portuario y la gente de mar para evitar que se obligue a esta última a realizar tareas propias de estibadores y proteger a los estibadores de la erosión de las funciones que están bajo su competencia. Paddy Crumlin, presidente de la Sección Portuaria y copresidente del Comité de Prácticas Aceptables de la ITF subrayó lo importante de esta disposición.
“Para el personal portuario, la inclusión de la cláusula sobre el trabajo no correspondiente a la gente de mar en los convenios colectivos no es solo una cuestión de estabilidad laboral, sino de seguridad, tanto para los portuarios como para la gente de mar”, afirmó.
“Las compañías están tratando de ahorrar obligando a los marinos a realizar la trinca, lo que los pone en grave peligro. Nos hemos opuesto a esto antes y seguiremos luchando contra cualquier armador que ponga en peligro la vida de la gente de mar”.
La campaña de la ITF contra las BDC está regida por el Comité de Prácticas Aceptables, un órgano mixto formado por sindicatos de personal portuario y de gente de mar. Desde hace muchos años, el apoyo que ofrecen los sindicatos portuarios afiliados a la ITF es crucial para la campaña de la ITF contra las BDC, ya que las acciones de solidaridad del personal portuario ayudan a conseguir que las compañías navieras se sienten a la mesa a negociar mejores condiciones para la gente de mar. Del mismo modo, la solidaridad de los sindicatos de gente de mar es importante para conseguir que se respeten los derechos del personal portuario a través de la campaña de la ITF contra los puertos de conveniencia (PDC).
Los problemas a los que se enfrentan la gente de mar y el personal portuario no son abstracciones: las tripulaciones tienen que lidiar con la implacable fatiga que les generan sus largas jornadas laborales, el robo de salarios, el abandono en puertos extranjeros, la criminalización por hechos ajenos a su control y la obligación de realizar tareas de trinca, propias de los estibadores.
Los estibadores están sufriendo un ataque concertado contra las tareas que son de su ámbito de competencia (en particular en torno a la trinca), las repercusiones de la automatización y la digitalización, y amenazas contra sus empleos y su seguridad.
“Los ataques a nuestros derechos no van a desaparecer, pero nosotros tampoco”, afirmó Crumlin. “Somos portuarios. Somos gente de mar. Movemos el mundo, y ya es hora de que las empresas reconozcan que no pueden explotarnos sin consecuencias.
“Ya se trate de luchar contra el abandono de tripulaciones o defender los empleos de los estibadores, nos mantendremos unidos”.
Heindel declaró: “Las compañías navieras y portuarias que pretenden perjudicar a la gente de mar y al personal portuario con el objetivo de aumentar sus propios beneficios están sobre aviso: no lo toleraremos, y haremos todo lo necesario para proteger nuestros derechos y lograr la remuneración y las condiciones justas que merecemos”.
La Política de Marrakech también refuerza la cooperación entre los sindicatos afiliados a la ITF, especialmente los de los países propietarios de buques y proveedores de mano de obra, creando un frente más unido en la lucha por mejores condiciones.
Al finalizar la conferencia, la ITF expresó su profundo agradecimiento y solidaridad a las seis personas que recibieron el Galardón de Oro de la ITF en reconocimiento a su excepcional servicio: Mykhailo Kirieiev, Sindicato de Trabajadores del Transporte Marítimo de Ucrania (MTWTU, Ucrania); Johan Oyen, Sindicato de Gente de Mar de Noruega (NSU, Noruega); Remo di Fiore, Federazione Italiana Trasporti (FIT-CIS, Italia); Severino Almeida Filho, Sindicato Nacional dos Oficiais da Marinha Mercante (SINDMAR, Brasil); Christy Cain, Sindicato Marítimo de Australia (MUA, Australia); y Willie Adams, Sindicato Internacional de Estibadores y Trabajadores de Almacenes (ILWU, EE. UU.).
”Marrakech-policyn” sätter ribban för ITF:s arbete för att förbättra villkoren för arbetstagare inom sjöfarten
ITF:s kampanj mot bekvämlighetsflagg tar ett stort steg framåt med ny standard för internationella sjöfolks rättigheter och arbetsvillkor.
”Marrakechpolicyn”, som antogs idag vid Internationella transportarbetarfederationens (ITF) gemensamma konferens för sjöfolk och hamnarbetare, utgör nu det styrande ramverket för det globala fackets kampanj arbete med bekvämlighetsflagg (FOC).
Policyn är kulmen på fem års arbete utfört av fackliga företrädare från ITF:s medlemsförbund inom sjöfart i syfte att undersöka, planera och utveckla en ny strategi i linje med den föränderliga verklighet som sjöfolk står inför sedan 2010 – då den föregående Mexico City-policyn antogs vid ITF:s 42:a kongress i Mexico City.
Marrakechpolicyn fastställer de minimivillkor som ITF och dess medlemsförbund kommer att acceptera på handelsfartyg som använder bekvämlighetsflagg, och införlivar den nya förståelse för den kritiska betydelsen av globala leveranskedjor som uppstod i kölvattnet av Covid-19-pandemin, liksom den centrala roll som sjöfarten och sjöfolk har i kampen mot klimatförändringar genom en rättvis övergång.
Marrakechpolicyn kommer nu att utgöra grunden för ITF:s kollektivavtal (CBA), som fastställer löner och arbetsvillkor för besättningar på FOC-fartyg, oberoende av nationalitet.
Sjöfolkssektionens ordförande David Heindel, som är medordförande för ITF:s Fair Practices-kommitté, sa: ”Det är stort fokus inom sjöfarten på behovet av hållbarhet, och det välkomnar vi varmt. Men sjöfarten kan aldrig bli riktigt hållbar om den inte respekterar arbetsrätten för sjömän, för utan dem kan sjöfarten och den globala handeln inte fungera.
”Som vi har gjort i så många år kommer ITF att fortsätta kämpa för en bättre framtid för sjöfolk på FOC-fartyg, och vi kommer inte att vila förrän vi har säkrat den – och jag är stolt över att den nya Marrakechpolicyn nu sätter upp ramarna för detta viktiga arbete.”
Policyn betonar också vikten av samarbete och solidaritet mellan hamnarbetare och sjömän för att säkerställa att sjömän inte tvingas utföra hamnarbetarnas arbete och för att skydda hamnarbetarna från att deras jurisdiktion över sitt arbete urholkas. Ordföranden för ITF:s hamnarbetarsektion och medordförande i ITF:s Fair Practices-kommitté, Paddy Crumlin, betonade vikten av detta.
”För hamnarbetarna handlar införandet av arbetsklausulen för icke-sjöfolk i kollektivavtalen inte bara om anställningstrygghet, det handlar om säkerhet – både för hamnarbetare och sjöfolk”, sade han.
”Företagen försöker ta genvägar och tvingar sjömännen att utföra surrningsarbete, vilket utsätter dem för allvarliga risker. Vi har kämpat mot detta tidigare och vi kommer att fortsätta att kämpa mot alla redare som utsätter sjöfolk för livsfara.”
ITF:s kampanj mot fartyg med bekvämlighetsflagg styrs av ITF:s Fair Practices-kommitté – en gemensam kommitté bestående av förbund för hamnarbetare och sjöfolk. Stödet från ITF-anslutna hamnarbetarförbund har länge varit avgörande för ITF:s FOC-kampanj, där hamnarbetarna vidtar solidaritetsåtgärder som bidrar till att säkerställa att rederierna kommer till förhandlingsbordet för att förhandla om bättre villkor för sjöfolk. Sjöfolksförbundens solidaritet är lika viktig för att säkerställa att hamnarbetarnas rättigheter respekteras genom ITF:s kampanj mot bekvämlighetshamnar (POC).
De utmaningar som sjöfolk och hamnarbetare står inför är inte abstrakta: sjöfolk drabbas av ständig utmattning på grund av långa arbetsdagar, lönestöld, att lämnas kvar i utländska hamnar samt kriminalisering på grund av händelser utanför deras kontroll, och de belastas med surrningsarbete, som traditionellt är hamnarbetarnas uppgift.
Hamnarbetarna utsätts för en samlad attack mot deras jurisdiktion, särskilt när det gäller surrning, automatisering och digitalisering, samt hot mot deras jobb och säkerhet.
”Angreppen mot våra rättigheter kommer inte att försvinna, men det gör inte vi heller”, säger Crumlin. ”Vi är hamnarbetare. Vi är sjöfolk. Vi driver världen framåt, och det är dags att företagen inser att de inte kan exploatera oss utan konsekvenser.
”Oavsett om det handlar om att kämpa mot att vi blir kvarlämnade eller försvara hamnarbetarnas jobb, står vi enade.”
Heindel sa: ”Rederier och hamnbolag som är ute efter att underminera sjöfolk och hamnarbetare så att de kan öka sina egna vinster är varnade: vi kommer inte att stå för det, och vi kommer att göra vad som krävs för att säkra våra rättigheter och de rättvisa löner och villkor vi förtjänar.”
Marrakechpolicyn fördjupar också samarbetet mellan ITF:s medlemsförbund, särskilt förbund från fartygsägande länder och länder som tillhandahåller arbetskraft, vilket skapar en mer enad front i kampen för bättre villkor.
I slutet av konferensen framförde ITF sitt djupa tack och sin solidaritet till sex mottagare av ITF:s guldbelöningar, som delades ut som ett erkännande för deras exceptionella insatser: Mykhailo Kirieiev, Marine Transport Workers' Trade Union of Ukraine (MTWTU), Johan Oyen, Norsk Sjømannsforbund (NSF), Remo di Fiore, Federazione Italiana Trasporti (FIT-CIS, Italien), Severino Almeida Filho, Sindicato Nacional Dos Oficiais Da Marinha Mercante (SINDMAR, Brasilien), Christy Cain, Maritime Union of Australia (MUA), Willie Adams, International Longshore and Warehouse Union (ILWU, USA).
‘마라케시 정책’을 통해 ITF는 해양 노동자들의 조건을 개선할 기준을 잡는다
ITF의 편의치적선 캠페인은 국제 선원들의 권리와 노동조건의 새로운 기준을 진일보시킨다.
오늘 국제운수노동조합연맹(ITF) 선원&항운분과 공동 회의에서 채택된 ‘마라케시 정책’은 이제 글로벌 노조의 편의치적선(FOC) 캠페인의 관리 기틀을 마련한다.
이 정책은 2010년, 이전의 멕시코시티 정책이 멕시코시티에서 열린 제42차 ITF 총회에서 채택된 이후, 선원들이 직면한 변화하는 현실에 발맞춰 새로운 전략을 검토하고, 계획하고, 개발하기 위해 ITF 해양 가맹조직들의 노조 대표들의 5년간 쏟은 노력의 정점이다.
마라케시 정책은 ITF와 가맹 노조들이 공정한 전환을 통한 기후 변화 대응에 있어 해운 및 선원의 중심적인 역할은 물론, 코로나19 팬데믹에서 드러난 글로벌 공급망의 중요성에 대한 새로운 이해를 반영하여 FOC 상선에 적용할 최소 기준을 제시한다.
마라케시 정책은 이제 국적과 상관없이 FOC 선박에 승선한 선원의 임금 및 노동조건을 규정하는, ITF의 단체협약(CBA)의 기준선을 마련할 것이다.
ITF 공정관행위원회 공동의장인 데이비드 헨델(David Heindel) 선원분과 의장은 이렇게 말했다: “운수업에서는 지속 가능성의 필요성에 대해 많은 관심을 기울이고 있으며, 저희는 이를 적극 환영합니다. 그러나 선원 없이는 해운과 세계 무역이 기능할 수 없는데 선원들의 노동권을 존중하지 않는다면, 해운은 결코 진정으로 지속 가능할 수 없습니다.
수년간 해온대로, ITF는 FOC 선박 선원들의 더 나은 미래를 위해 계속 투쟁하고 있으며, 이를 확보할 때까지 쉬지 않을 것이며 - 새로운 마라케시 정책이 이 중대한 작업의 기틀을 마련하게 된 것을 자랑스럽게 생각합니다.”
결정적으로, 이 정책은 항만노동자들과 선원 간의 협력과 연대의 중요성을 강조하여 선원들이 항만노동자들의 업무를 강요 받지 않도록 하고 항만노동자들의 업무 관할권이 약화되지 않도록 보호한다. ITF 항운분과 의장이자 ITF 공정관행위원회 공동의장인, 패디 크럼린(Paddy Crumlin)은 이 정책의 중요성을 강조했다.
“항만노동자에게 있어, 비선원 노동 조항이 CBA에 포함된 것은 단순히 고용 안정에 관한 것이 아니라, 항만노동자와 선원 모두의 안전에 관한 것입니다."라고 패디 크럼린은 말했다.
“기업들은 비용을 절감하기 위해 선원들에게 래싱(lashing) 업무를 시키며, 심각한 위험에 빠뜨리고 있습니다. 우리는 이전에도 이에 맞서 싸워왔고 앞으로도 선원들의 생명을 위험에 빠뜨리는 선주에 대항하여 투쟁할 것입니다.”
ITF의 FOCs 반대 캠페인은 항만노동자 노조와 선원 노조로 구성된 공동 위원회 - 공정관행위원회가 운영한다. 운수회사들이 선원의 노동조건 개선을 위한 협상 테이블에 참석하도록 항만노동자들이 연대 활동을 하는 등, 오랫동안 ITF 가맹 항만노동자 노조의 지원은 ITF FOC 캠페인에 결정적으로 중요하다. ITF의 편의항구(POC) 캠페인을 통해 항만노동자들의 권리를 보장하는 데 있어서 선원 노조의 연대는 마찬가지로 중요하다.
선원들은 장시간 노동으로 인한 끊임없는 피로, 임금 미지급, 외국 항구에서의 유기, 통제할 수 없는 사건으로 인한 범법행위, 전통적으로 항만노동자의 업무인 래싱(lashing) 업무에 대한 부담 등 선원들과 항만노동자들이 직면하는 어려움은 구체적이다.
항만노동자는 특히 래싱, 자동화 및 디지털화, 일자리 및 안전에 대한 위협 등 관할권에 대한 집중적인 공격에 직면해 있다.
패디 크럼린은 “우리의 권리에 대한 공격은 사라지지 않지만, 우리도 사라지지 않고 있습니다.”라고 말했다. “우리는 항만노동자이다. 우리는 선원이다. 우리가 세상을 움직이고 있고, 이제는 기업들이 아무런 영향력 없이 우리를 착취할 수 없다는 사실을 인지하고 있다.
“항만노동자들의 일자리 포기에 대항하든, 일자리 수호를 위해 싸우든, 우리는 단결합니다.”
하인델은 이렇게 말했다: “선원과 항만노동자들을 약화시켜 자신의 이익을 늘리려는 해운 및 항만 회사들에게 경고한다: 우리는 이를 좌시하지 않을 것이며, 우리가 마땅히 누려야 할 권리와 정당한 임금 및 조건을 확보하기 위해 필요한 모든 조치를 취할 것이다”
또한 마라케시 정책은 ITF 가맹 노조, 특히 선주 및 노동력 제공 국가의 노조 간의 협력을 강화하여, 조건 개선을 위한 투쟁에서 보다 공동 전선을 구축한다.
본 회의가 끝날 때, ITF는 ITF 금상 수상자 6명에게 그들의 남다른 서비스에 대해 깊은 감사와 연대의 마음을 전했다. 미하일로 키리에예프(Mykhailo Kirieiev), 우크라이나 해양운수노동조합(MTWTU); 요한 오옌(Johan Oyen), 노르웨이 선원노조(NSU); 레모 디 피오레(Remo di Fiore), 이탈리아 운수연맹(FIT-CIS); 세베리노 알메이다 필호(Severino Almeida Filho), 브라질 전국상선해군장교조합(SINDMAR); 크리스티 케인(Christy Cain), 호주 해양노동조합(MUA); 윌리 아담스(Willie Adams), 국제연안창고노조 (ILWU, 미국).
