La campagne de l’ITF sur les pavillons de complaisance franchit une étape majeure avec une nouvelle norme sur les droits et les conditions de travail des gens de mer à l’échelle internationale.
La « Politique de Marrakech », adoptée aujourd’hui lors de la Conférence commune des gens de mer et des dockers de la Fédération internationale des ouvriers du transport (ITF), constitue désormais le cadre de référence pour les campagnes menées pour lutter contre les pavillons de complaisance (FOC).
Cette politique est l’aboutissement de cinq années de travail des représentants syndicaux des affiliés maritimes de l’ITF en vue d’examiner, de planifier et de développer une nouvelle stratégie adaptée à l’évolution des réalités auxquelles sont confrontés les gens de mer depuis 2010 – année de l’adoption par l’ITF de la Politique de Mexico lors de son 42e Congrès dans la capitale mexicaine.
La Politique de Marrakech définit les conditions minimales acceptables par l’ITF et ses syndicats affiliés sur les navires marchands FOC, et intègre la nouvelle compréhension de l’importance critique des chaînes d’approvisionnement mondiales, apparue avec la pandémie de Covid-19, ainsi que du rôle central du transport maritime et des gens de mer dans la lutte contre le changement climatique par le biais d’une transition juste.
La Politique de Marrakech constituera désormais le fondement des conventions collectives de l’ITF, qui fixent les salaires et les conditions de travail des équipages des navires FOC, quelle que soit leur nationalité.
Le Président de la Section des gens de mer, David Heindel, qui co-préside le Comité d’action contre les pratiques déloyales de l’ITF, a déclaré : « Le transport maritime accorde une grande importance à la durabilité, ce que nous saluons avec enthousiasme. Mais il ne pourra jamais être véritablement durable s’il ne respecte pas les droits du travail des gens de mer, sans lesquels il n’y aurait ni transport maritime ni commerce mondial. »
« Comme elle le fait depuis tant d’années, l’ITF continuera de se battre pour un avenir meilleur pour les gens de mer des navires FOC tant que celui-ci ne sera pas devenu réalité. Je suis fier que la nouvelle Politique de Marrakech établisse le cadre de ce travail crucial. »
La Politique souligne également l’importance de la coopération et de la solidarité entre les dockers et les gens de mer. Grâce à celles-ci, l’employeur ne peut obliger les gens de mer à effectuer le travail des dockers, et ceux-ci gardent donc la main sur leurs attributions. Paddy Crumlin, Président de la Section des dockers de l’ITF et Co-président du Comité d’action contre les pratiques déloyales, explique pourquoi ceci est primordial.
« Pour les dockers, l’inclusion dans les conventions collectives de la Clause sur les tâches ne relevant pas des attributions des gens de mer n’est pas qu’une question de sécurité d’emploi. C’est une question de sécurité tout court. Tant pour les dockers que pour les gens de mer », a-t-il déclaré.
« Les entreprises essaient par tous les moyens de réduire les coûts, en obligeant les gens de mer à effectuer des opérations d’arrimage, avec les risques que cela suppose. Nous avons déjà mené ce combat par le passé, et nous nous opposerons à tout armateur mettant la vie des équipages en danger. »
La campagne de l’ITF contre les FOC est régie par le Comité d’action contre les pratiques déloyales, comité mixte composé de syndicats de dockers et de gens de mer. Les syndicats de dockers affiliés à l’ITF jouent depuis toujours un rôle crucial dans la campagne FOC, en prenant part à des actions de solidarité qui contraignent les sociétés maritimes à s’asseoir à la table des négociations avec les gens de mer, pour obtenir de meilleures conditions de travail. La solidarité des syndicats de gens de mer est tout aussi importante, puisqu’elle permet de garantir le respect des droits des dockers par le biais de la campagne de l’ITF sur les ports de complaisance (POC).
La pénibilité du travail des gens de mer et des dockers est tout sauf abstraite : les gens de mer doivent endurer la fatigue tenace de longues heures de travail, les vols salariaux, les abandons dans des ports étrangers, la criminalisation pour des faits indépendants de leur volonté, et l’ajout de tâches d’arrimage, qui relèvent normalement des attributions des dockers.
Les employeurs conspirent pour retirer aux dockers certaines de leurs attributions, notamment sur le plan de l’arrimage et de l’introduction de l’automatisation et de la numérisation, ce qui menace leurs emplois et leur sécurité.
« Les attaques contre nos droits ne faiblissent pas, mais nous non plus », a assuré Paddy Crumlin. « Nous sommes dockers. Nous sommes gens de mer. Nous faisons bouger le monde, et il est temps que les employeurs comprennent qu’ils ne peuvent nous exploiter impunément. »
« Qu’il s’agisse de lutter contre l’abandon des gens de mer ou de défendre les emplois des dockers, nous ne faisons qu’un. »
David Heindel a déclaré : « Que les sociétés maritimes et portuaires qui cherchent à affaiblir les gens de mer et les dockers pour doper leurs bénéfices se le tiennent pour dit : nous ne les laisserons pas faire et nous ferons tout pour protéger nos droits et obtenir les salaires et conditions de travail que nous méritons. »
La Politique de Marrakech approfondit également la coopération entre les syndicats affiliés à l’ITF, en particulier ceux des pays d’armateurs et des pays fournisseurs de main-d’œuvre, avec à la clé un front plus uni pour mener le combat en faveur de meilleures conditions de travail.
À l’issue de la Conférence, l’ITF a exprimé sa profonde gratitude et sa solidarité aux six récipiendaires des distinctions honorifiques de l’ITF, décernées en reconnaissance de leur dévouement hors du commun : Mykhailo Kirieiev, Syndicat des travailleurs du transport maritime d’Ukraine (MTWTU) ; Johan Oyen, Syndicat norvégien des gens de mer (NSU) ; Remo di Fiore, Federazione Italiana Trasporti (FIT-CIS, Italie) ; Severino Almeida Filho, Sindicato Nacional Dos Oficiais Da Marinha Mercante (SINDMAR, Brésil) ; Christy Cain, Maritime Union of Australia (MUA) ; e Willie Adams, International Longshore and Warehouse Union (ILWU, États-Unis).
”Marrakech-policyn” sätter ribban för ITF:s arbete för att förbättra villkoren för arbetstagare inom sjöfarten
ITF:s kampanj mot bekvämlighetsflagg tar ett stort steg framåt med ny standard för internationella sjöfolks rättigheter och arbetsvillkor.
”Marrakechpolicyn”, som antogs idag vid Internationella transportarbetarfederationens (ITF) gemensamma konferens för sjöfolk och hamnarbetare, utgör nu det styrande ramverket för det globala fackets kampanj arbete med bekvämlighetsflagg (FOC).
Policyn är kulmen på fem års arbete utfört av fackliga företrädare från ITF:s medlemsförbund inom sjöfart i syfte att undersöka, planera och utveckla en ny strategi i linje med den föränderliga verklighet som sjöfolk står inför sedan 2010 – då den föregående Mexico City-policyn antogs vid ITF:s 42:a kongress i Mexico City.
Marrakechpolicyn fastställer de minimivillkor som ITF och dess medlemsförbund kommer att acceptera på handelsfartyg som använder bekvämlighetsflagg, och införlivar den nya förståelse för den kritiska betydelsen av globala leveranskedjor som uppstod i kölvattnet av Covid-19-pandemin, liksom den centrala roll som sjöfarten och sjöfolk har i kampen mot klimatförändringar genom en rättvis övergång.
Marrakechpolicyn kommer nu att utgöra grunden för ITF:s kollektivavtal (CBA), som fastställer löner och arbetsvillkor för besättningar på FOC-fartyg, oberoende av nationalitet.
Sjöfolkssektionens ordförande David Heindel, som är medordförande för ITF:s Fair Practices-kommitté, sa: ”Det är stort fokus inom sjöfarten på behovet av hållbarhet, och det välkomnar vi varmt. Men sjöfarten kan aldrig bli riktigt hållbar om den inte respekterar arbetsrätten för sjömän, för utan dem kan sjöfarten och den globala handeln inte fungera.
”Som vi har gjort i så många år kommer ITF att fortsätta kämpa för en bättre framtid för sjöfolk på FOC-fartyg, och vi kommer inte att vila förrän vi har säkrat den – och jag är stolt över att den nya Marrakechpolicyn nu sätter upp ramarna för detta viktiga arbete.”
Policyn betonar också vikten av samarbete och solidaritet mellan hamnarbetare och sjömän för att säkerställa att sjömän inte tvingas utföra hamnarbetarnas arbete och för att skydda hamnarbetarna från att deras jurisdiktion över sitt arbete urholkas. Ordföranden för ITF:s hamnarbetarsektion och medordförande i ITF:s Fair Practices-kommitté, Paddy Crumlin, betonade vikten av detta.
”För hamnarbetarna handlar införandet av arbetsklausulen för icke-sjöfolk i kollektivavtalen inte bara om anställningstrygghet, det handlar om säkerhet – både för hamnarbetare och sjöfolk”, sade han.
”Företagen försöker ta genvägar och tvingar sjömännen att utföra surrningsarbete, vilket utsätter dem för allvarliga risker. Vi har kämpat mot detta tidigare och vi kommer att fortsätta att kämpa mot alla redare som utsätter sjöfolk för livsfara.”
ITF:s kampanj mot fartyg med bekvämlighetsflagg styrs av ITF:s Fair Practices-kommitté – en gemensam kommitté bestående av förbund för hamnarbetare och sjöfolk. Stödet från ITF-anslutna hamnarbetarförbund har länge varit avgörande för ITF:s FOC-kampanj, där hamnarbetarna vidtar solidaritetsåtgärder som bidrar till att säkerställa att rederierna kommer till förhandlingsbordet för att förhandla om bättre villkor för sjöfolk. Sjöfolksförbundens solidaritet är lika viktig för att säkerställa att hamnarbetarnas rättigheter respekteras genom ITF:s kampanj mot bekvämlighetshamnar (POC).
De utmaningar som sjöfolk och hamnarbetare står inför är inte abstrakta: sjöfolk drabbas av ständig utmattning på grund av långa arbetsdagar, lönestöld, att lämnas kvar i utländska hamnar samt kriminalisering på grund av händelser utanför deras kontroll, och de belastas med surrningsarbete, som traditionellt är hamnarbetarnas uppgift.
Hamnarbetarna utsätts för en samlad attack mot deras jurisdiktion, särskilt när det gäller surrning, automatisering och digitalisering, samt hot mot deras jobb och säkerhet.
”Angreppen mot våra rättigheter kommer inte att försvinna, men det gör inte vi heller”, säger Crumlin. ”Vi är hamnarbetare. Vi är sjöfolk. Vi driver världen framåt, och det är dags att företagen inser att de inte kan exploatera oss utan konsekvenser.
”Oavsett om det handlar om att kämpa mot att vi blir kvarlämnade eller försvara hamnarbetarnas jobb, står vi enade.”
Heindel sa: ”Rederier och hamnbolag som är ute efter att underminera sjöfolk och hamnarbetare så att de kan öka sina egna vinster är varnade: vi kommer inte att stå för det, och vi kommer att göra vad som krävs för att säkra våra rättigheter och de rättvisa löner och villkor vi förtjänar.”
Marrakechpolicyn fördjupar också samarbetet mellan ITF:s medlemsförbund, särskilt förbund från fartygsägande länder och länder som tillhandahåller arbetskraft, vilket skapar en mer enad front i kampen för bättre villkor.
I slutet av konferensen framförde ITF sitt djupa tack och sin solidaritet till sex mottagare av ITF:s guldbelöningar, som delades ut som ett erkännande för deras exceptionella insatser: Mykhailo Kirieiev, Marine Transport Workers' Trade Union of Ukraine (MTWTU), Johan Oyen, Norsk Sjømannsforbund (NSF), Remo di Fiore, Federazione Italiana Trasporti (FIT-CIS, Italien), Severino Almeida Filho, Sindicato Nacional Dos Oficiais Da Marinha Mercante (SINDMAR, Brasilien), Christy Cain, Maritime Union of Australia (MUA), Willie Adams, International Longshore and Warehouse Union (ILWU, USA).
‘마라케시 정책’을 통해 ITF는 해양 노동자들의 조건을 개선할 기준을 잡는다
ITF의 편의치적선 캠페인은 국제 선원들의 권리와 노동조건의 새로운 기준을 진일보시킨다.
오늘 국제운수노동조합연맹(ITF) 선원&항운분과 공동 회의에서 채택된 ‘마라케시 정책’은 이제 글로벌 노조의 편의치적선(FOC) 캠페인의 관리 기틀을 마련한다.
이 정책은 2010년, 이전의 멕시코시티 정책이 멕시코시티에서 열린 제42차 ITF 총회에서 채택된 이후, 선원들이 직면한 변화하는 현실에 발맞춰 새로운 전략을 검토하고, 계획하고, 개발하기 위해 ITF 해양 가맹조직들의 노조 대표들의 5년간 쏟은 노력의 정점이다.
마라케시 정책은 ITF와 가맹 노조들이 공정한 전환을 통한 기후 변화 대응에 있어 해운 및 선원의 중심적인 역할은 물론, 코로나19 팬데믹에서 드러난 글로벌 공급망의 중요성에 대한 새로운 이해를 반영하여 FOC 상선에 적용할 최소 기준을 제시한다.
마라케시 정책은 이제 국적과 상관없이 FOC 선박에 승선한 선원의 임금 및 노동조건을 규정하는, ITF의 단체협약(CBA)의 기준선을 마련할 것이다.
ITF 공정관행위원회 공동의장인 데이비드 헨델(David Heindel) 선원분과 의장은 이렇게 말했다: “운수업에서는 지속 가능성의 필요성에 대해 많은 관심을 기울이고 있으며, 저희는 이를 적극 환영합니다. 그러나 선원 없이는 해운과 세계 무역이 기능할 수 없는데 선원들의 노동권을 존중하지 않는다면, 해운은 결코 진정으로 지속 가능할 수 없습니다.
수년간 해온대로, ITF는 FOC 선박 선원들의 더 나은 미래를 위해 계속 투쟁하고 있으며, 이를 확보할 때까지 쉬지 않을 것이며 - 새로운 마라케시 정책이 이 중대한 작업의 기틀을 마련하게 된 것을 자랑스럽게 생각합니다.”
결정적으로, 이 정책은 항만노동자들과 선원 간의 협력과 연대의 중요성을 강조하여 선원들이 항만노동자들의 업무를 강요 받지 않도록 하고 항만노동자들의 업무 관할권이 약화되지 않도록 보호한다. ITF 항운분과 의장이자 ITF 공정관행위원회 공동의장인, 패디 크럼린(Paddy Crumlin)은 이 정책의 중요성을 강조했다.
“항만노동자에게 있어, 비선원 노동 조항이 CBA에 포함된 것은 단순히 고용 안정에 관한 것이 아니라, 항만노동자와 선원 모두의 안전에 관한 것입니다."라고 패디 크럼린은 말했다.
“기업들은 비용을 절감하기 위해 선원들에게 래싱(lashing) 업무를 시키며, 심각한 위험에 빠뜨리고 있습니다. 우리는 이전에도 이에 맞서 싸워왔고 앞으로도 선원들의 생명을 위험에 빠뜨리는 선주에 대항하여 투쟁할 것입니다.”
ITF의 FOCs 반대 캠페인은 항만노동자 노조와 선원 노조로 구성된 공동 위원회 - 공정관행위원회가 운영한다. 운수회사들이 선원의 노동조건 개선을 위한 협상 테이블에 참석하도록 항만노동자들이 연대 활동을 하는 등, 오랫동안 ITF 가맹 항만노동자 노조의 지원은 ITF FOC 캠페인에 결정적으로 중요하다. ITF의 편의항구(POC) 캠페인을 통해 항만노동자들의 권리를 보장하는 데 있어서 선원 노조의 연대는 마찬가지로 중요하다.
선원들은 장시간 노동으로 인한 끊임없는 피로, 임금 미지급, 외국 항구에서의 유기, 통제할 수 없는 사건으로 인한 범법행위, 전통적으로 항만노동자의 업무인 래싱(lashing) 업무에 대한 부담 등 선원들과 항만노동자들이 직면하는 어려움은 구체적이다.
항만노동자는 특히 래싱, 자동화 및 디지털화, 일자리 및 안전에 대한 위협 등 관할권에 대한 집중적인 공격에 직면해 있다.
패디 크럼린은 “우리의 권리에 대한 공격은 사라지지 않지만, 우리도 사라지지 않고 있습니다.”라고 말했다. “우리는 항만노동자이다. 우리는 선원이다. 우리가 세상을 움직이고 있고, 이제는 기업들이 아무런 영향력 없이 우리를 착취할 수 없다는 사실을 인지하고 있다.
“항만노동자들의 일자리 포기에 대항하든, 일자리 수호를 위해 싸우든, 우리는 단결합니다.”
하인델은 이렇게 말했다: “선원과 항만노동자들을 약화시켜 자신의 이익을 늘리려는 해운 및 항만 회사들에게 경고한다: 우리는 이를 좌시하지 않을 것이며, 우리가 마땅히 누려야 할 권리와 정당한 임금 및 조건을 확보하기 위해 필요한 모든 조치를 취할 것이다”
또한 마라케시 정책은 ITF 가맹 노조, 특히 선주 및 노동력 제공 국가의 노조 간의 협력을 강화하여, 조건 개선을 위한 투쟁에서 보다 공동 전선을 구축한다.
본 회의가 끝날 때, ITF는 ITF 금상 수상자 6명에게 그들의 남다른 서비스에 대해 깊은 감사와 연대의 마음을 전했다. 미하일로 키리에예프(Mykhailo Kirieiev), 우크라이나 해양운수노동조합(MTWTU); 요한 오옌(Johan Oyen), 노르웨이 선원노조(NSU); 레모 디 피오레(Remo di Fiore), 이탈리아 운수연맹(FIT-CIS); 세베리노 알메이다 필호(Severino Almeida Filho), 브라질 전국상선해군장교조합(SINDMAR); 크리스티 케인(Christy Cain), 호주 해양노동조합(MUA); 윌리 아담스(Willie Adams), 국제연안창고노조 (ILWU, 미국).
